Jag bara gråter hela tiden....

I kväll tänder jag ett ljus för dom små vackra änglarna i Arboga och deras mamma....

Hur ska man orka leva i en värld som är så ond?... så ond! Vilket jävla skit!

Sorgen är som nålar i själen
Sticker och lämnar små små hål
Svider och lämnar en kvävande snyftande andning

I sorgen finns inga ord bara känsla och förvirring
Ilska ödslighet en outtömlig tomhet och gråt

Maktlösheten som aldrig varit större
Saknaden som inte kan sammanfattas på något sätt,
Aldrig någonsin

Och alltid detta, VARFÖR, alltid alltid
Och aldrig ett svar, inget svar, aldrig någonsin

Sorgen tar och tar, utplånar det som en gång var,
vart skall jag ta vägen, hur skall jag bära mig åt
Klarar jag av det, det vet jag inte, outhärdligt ofattbart

Klarar jag av det, det vet jag inte, jag vet inte

*e*